Jag vill känna varje sekund.

Jag har en tendens att glömma bort att leva i nuet, jag drömmer mig gärna bort i framtiden. Gör upp planer och funderar. Jag ser inga som helst problem i det, jag måste ha något att sträva efter, något slags ljus i tunneln de dagar då allt känns skit och man bara vill gå hem och stänga in sig i garderoben och något slags svar på varför man utsätter sig för sånt jobb och slit. Jag måste ha någonting som tyder på att allt det jag gör leder till någonting, även om det är roliga saker jag gör.
Men det här med att glömma bort nuet är ingenting jag är stolt över, jag lever ett fruktansvärt bra och lyckligt liv men ibland känner jag att jag inte är tacksam nog eller att jag inte tar vara på det. Nu ska jag inte säga att jag alltid glömmer för det gör jag inte, de finns de som är sämre än vad jag är men jag vill leva i varje dag, varje timme, varje minut och varje sekund ska kännas ända in i själen.
Ibland när jag ligger i sängen eller sitter på bussen så kommer jag på mig själv att verkligen känna efter. Jag känner sätet mot min rumpa, jag känner värmen mot mina kinder och håret utslaget på mina axlar. Det är känslor man väldigt lätt glömmer bort för de är känslor som alltid finns där och därför blir alldeles för självklara.

Nu i min nystart så ska jag verkligen försöka att få tid till mig själv. Jag ska få Emilia-tid. På riktigt. Det räknas inte att gå på fotbollsträning, visst, jag gör någonting jag älskar men jag är ändå där med ett helt gäng andra. I skolan är det likadant. Hemma är det också så. Jag behöver tid då jag inte behöver ta hänsyn till någon annan än mig själv. Kalla det ego-tid om ni vill. Egentligen skulle jag vilja få tid till Yoga och någonslags meditation. Jo, man gör det i grupp men det blir ju ändå som att man bara koncentrerar sig på sig själv. Eller bara det att ta en promenad eller en cykeltur utan att veta vart man ska, utan bara ge sig av och se vart man hamnar. Det är inte målet utan resan som betyder något.

Jag såg ett klipp på youtube, det var Oprah Winfreys bokklubb som diskuterade boken som jag just nu läser "Eat, Pray, Love" ("Lyckan, kärleken och meningen med livet"). En av läsarna kom in på att hon, liksom jag, är ganska dålig på att leva i nuet och som alltid fokuserar på nästa grej. För att ändra på det här så började hon att skriva upp 5 saker varje dag som hon var tacksam över. Elizabeth Gilbert, författaren och geniet, sa då att hon gjort precis samma sak (eller nja, hon hade inte vart lika ambitiös och istället bara valt 1 sak).
Jag ska nog börja med det jag med tror jag. Skriva ner 5 saker varje dag som som jag är tacksam eller extra glad över eller rentav bara någon prestation jag är stolt över, ja, det kan vara lite vad som helst faktiskt som har hänt under dagen. Det verkar roligt och lärorikt. Så jag börjar nu direkt

• Den fantasiska sällskapet till middagen.
• Hur havet låg så omänskligt vackert vid strandpromenaden idag.
• De båda mötena med hundälskarna. Speciellt paret som vad hur gulliga som helst.
• Promenaden jag fick med mamma och Messi nu på kvällen.
• Glassen jag delade med Messi i förmiddags. Otroligt god.

Jag väljer att kalla detta för positiva listan!