Här är min lilla lista på saker som jag helt enkelt får spara till nästa år:
- Fler besök på glassbaren vid hamnen.
- Fler långa stranddagar med kex och solkräm (eller ja, vem försöker jag lura, 1 stranddag hade vart kul att hinna med...)
- Fler grillkvällar med kära.
Men hösten kommer ju också självklart med sitt. Man brassar liv i braskaminen och spenderar timmar framför den med en bok och något, egentligen jätte äckligt och smaklöst, te tills man, både av elden och teét har så ont i huvudet att man måste gå ut för att slippa svälja ner en äcklig alvedon innan maten som man äter tillsammans runt ett bord fullt med ljus och med ljudet av en nyinköpt skiva i bakrunden, en skiva man köpt bara för att det var sååå länge sen man köpte en ny och för att man glömmer för en liten stund det tråkiga samhälle vi lever i då all musik antingen laddas ner eller kommer från Spotify...
Ja, eller så blir det en typisk "hemma-hos-oss-kväll" då någon tapper själ förbarmat sig över att stå ute i "flera-tusen-graders-minus-p.g.a.-blåsten-kyla" och huggit ved som inte vill bli huggen och nästan kapat av både fingrar och tår på köpet. Denna lika tappra, men nu också irriterade och frusna, själ traskar in med en famn ved och påbörjar tändnings-processen då denne tappre blir ännu liiite mer irriterad p.g.a. att veden inte vill ta eld tillräckligt fort. Sen har ingen tid att sitta och mysa med någon bok och te eftersom att halva klanen är ute och tränar. Någon drar nitlotten och spenderar någon timme på en hård och hal grusplan i en snöstorm som kom liiite förtidigt för att någon mänsklig människa ska orka stå ut tills grad-antalet sakta vågar sig uppåt där någonstans i april/maj då det för fösta gången är acceptabelt att ta av sig vantarna som är nyinköpta eftersom man glömt 5 tidigare par på antingen en träning eller på någon fullproppad buss eller så. På träningen, i den förtidiga snöstormen så domnar tårna bort efter 5 minuter och sen blir de arga och börjar klia av kyla då man försöker ta sig runt och göra en simpel passningsövning utan att ramla ihop och riskera att frysa fast i marken på de max 3 sekunder som man ligger där och och skrattar ihop med resten av laget som tar tillfället i akt att pausa i övningen och skratta åt den stackare som nu är ännu lite kallare eftersom denne lille stackare nu också nuddat marken...
När man sen precis börjat få upp värmen igen så kommer föräldrarna traskande för att försöka få tränaren att avsluta träningen som nu dragit över på tid eftersom någon hade en dum fråga om en samlingstid eller ett papper eller något form av slavjobb som måste göras. Alla andras föräldrar frågar lite lätt hur träningen gick och kör sedan hem för att äta eller vad nu andra familjer gör efter träning. Min pappa däremot frågar alltid lika entusiastiskt hur träningen gick, hur många vi var, vilka som var där, vad vi gjorde, när samlingstiden till innomhus cupen var, vilka vi ska möta, hur jag tror att det kommer gå, vilken position jag tror att jag får spela på o.s.v. o.s.v....Jag svarar då snällt och lydigt på frågorna medan jag skrattar för mig själv eftersom pappa ännu en gång lyssnar på Finsk radio utan att märka det.
Då bär det av för att hämta hem nästa del av klanen, denne lyckost får träna i någon svettig gympahall och kommer ut svettig och röd efter en träning som förmodligen avslutats med något form av fyspass, troligen idioten. Pappa går igång igen, ända skillnaden den här gången är att vi nu lyssnar på Rix FM istället för den finska kanalen.
Där sitter vi, påväg hem till mamman som när vi kommer hem står redo för nästan identiska frågor + mat!! Brasan knastrar och vi sitter inträngda i tv-rummet eftersom det var någon match på tv som vi absolut inte får missa...där fortsätter träningen i form av en teori lektion av pappa tills vi blir arga och trötta och någon av oss börjar duscha medan den andra helt enkelt går och gör något annat. Efter duschen går man och ställer sig framför brasar och står där i någon minut, helt borta från omvärlden och funderar på om man ska våga nudda kaminen...bara lite snabbt, någon hundradels sekund bara. Det borde ju inte göra såå ont. Sen slås man av den hemska tanken att det kanske är så pass varmt att skinnet kanske fastnar och rycks av en då fingret lämnar kaminens heta yta och plötsligt vaknar man upp ur världen av fantasier om "test på självbehärskning" och så går man motvilligt till nästa rum som är lite för kallt för att man ska glömma skälla lite på pappa för att han aldrig vrider upp värmen på hösten/vintern utan låter det vara kvar på sommar-temperaturen vilken är: Ingen alls! Självklart är det inte så, man är bara trött, trött och trött och i värsta värsta fall så kommer man också på att man har någon jobbig läxa till dagen därpå så att planen måste ändras och det blir inte alls kudden utan man blir sittande till alldeles för sent för att man ska orka upp morgonen därpå...Jippi.
Vid närmare efter tanke så får det gärna gå aningen långsammare och jag hör ju faktiskt fortfarande syrsorna där jag sitter på terrassen denna söndag kväll och låter fingrarna leva sitt eget liv och bara vara lite halvt medveten om att de skriver om en vardagskväll i mitten på november (!!! Inte okej, jag var ju inne på hösten, inte vintern!!?)... Nej, som sagt så hör jag fortfarande syrsorna, jag kan sitta ute kvart över nio utan att frysa ihjäl och vi har inte ens haft den traditionella kräfskivan än... yes.
Nej, vem försöker jag lura, det är sensommar och det är okej. Snart kommer hösten och den är okej och om några månader kommer varga vintern och det är ju faktiskt några månader kvar så det blir på något sätt också okej, även fast det inte alls är det.
(Jag letade faktiskt efter en passande bild att bryta av det här "jobbigt-för-er"-inlägget men tyvärr så blir det här med bilderna lite sämre från min sida här innan julen. Ha försåelse, det är mänskligt!)
No comments:
Post a Comment