Jag vill somna i någon annans säng.

Här kommer den här igen. Men den är ju så fin, trots att det ser lite kallt ut.

Idag beger vi oss. Jag och Hon.
Det känns lite konstigt för det blir inte som andra år. Men samtidigt så känns det mer äkta än någon gång förut. Mer fritt. Mer lugnt. Mer "vi-tar-verkligen-dagen-som-den-kommer" istället för att bara lådsas göra det.  Det känns bra. Det känns vilset. Det känns också lite som ett hån...Livet retas. Jag vill ut och resa i riktiga världen precis som hon som seglar jorden runt, precis som han som ska cykla till Peking och precis som tjejerna som var i tidningen idag.
Jag vill se något annat än Visbys underbara hus, dörrar, fönster och tak. Jag vill se något annat än de hemmagjorde loppis skyltarna som alltid är så vackra där utanför bilfönstret. Jag vill se något annat än mitt eget vitmålade tak, det sista jag gör innan jag sluter ögonen och somnar i min egen säng. Jag vill inte somna i min egen säng, jag vill hellre somna i någon annans. Jag vill äta i någon annans kök även om vårt är fantastiskt och jag vill cykla någon annanstans och jag vill höra andra röster som pratar andra språk.

Nej, någonstans så känner jag att det här blir den sista bussluffen här på Gotland. Det är sorgligt men det är det jag hoppas på. Jag + Du är redo för det riktiga då, där om ett år. Då blir det Sverige och Du + Jag.