Jag är inte Jag utan Dig.

Jag har verkligen kommit in i det här nu...

Tackvare en hel drös underbara bloggar som nu ligger under fliken "Underbart" i favoritlistan så har jag verkligen fått igång lusten för att skriva igen. Tack!

Just nu sitter jag och väntar på min sjuke rese-kompanion. Hon är en sån där som jag ser vid min sida genom hela livet. Vad jag än tänker på så finns hon med i mina drömmar och tankar. Hon är en sån där som man måste ha, som slår sig utanför alla kategorier och grupperingar som man har i livet. Hon passar inte in under "vänner"eller ens "familj" utan hon har sin egen ketegori som jag inte riktigt vet namnet på. Det är en sån där som man kan göra vad som helst både med och mot eftersom hon alltid förstår och alltid finns.

När vi träffades en gång i tiden för...ja det borde vara, eller nej, jag blandar alltid ihop det men jag är nästan säker på att vi 2013 firar något slags 10 års jubileum. Iallfall, när vi träffades för en evighet sen så var vi såå olika som bara två människor kan vara.
Jag var ganska så blyg, gillade allt det här med rosa, barbie och prinsessor medan Hon var lite mer framåt och gillade salamandrar, lillefot och hästar. Jag tror inte att någon av oss var avundsjuk på den andra utan vi hade väl redan då någon slags integritet men vi tyckte ändå om varandra och vi tyckte nog om att vara olika.

Hursomhelt så kan jag med säkerhet säga att ingen av oss än densamme och jag kan också med säkerhet säga att jag inte hade varit densamma idag om jag inte träffat denna (SABLAR; nu börjar det regna också....vi som ska till Lummelunda!!!??) häst-fantast och Hon, Emma, hade inte heller vart samma person om hon inte träffat mig som kunde varje replik i Skönheten & Odjuret.

Ibland önskar jag att jag inte träffat Emma för att då se hur jag hade blivit, men då blir jag bara deprimerad eftersom det är precis såhär jag vill vara. Jag vill vara Emilia och Emilia är inte Emilia utan Emma. Så enkelt är det.