Monday, August 22, 2011

Kom, livet, kom!

Om ganska så exakt 12 timmar så är det dags att ta tag i verkligheten igen. Det är dags att spräcka bubblan som man nu levt innuti i nästan 3 månader. Det är ungefär som att lugnet som vi kedjat fast oss vid under sommaren släpps fri och nu återstår att se hur länge det kommer stanna hos oss. I mitt fall hoppas jag kunna kalla det till mig när jag helst behöver men dagar och veckor fulla av lugn är bara något som alla de mammalediga lyckostarna får ha...Så orättvist.

Men.

Jag fick ett par underbara timmar idag som understryker hela min sommar och jag avslutar med ett leende och med djup lycka.
Emma kom väldigt spontant hem till mig. Lockade ner mig och Messi till stranden med hjälp av sina underbart goda (misslyckade?) muffins. Där satt vi och pratade om det liv som börjar imorgon. Helt plötsligt så kommer Emma på idén att vi ska bada och jag är inte sen att haka på och glädjas åt denna snilleblixt! Tills....jag kommer ihåg att jag inte bär någon bh...planen, som var att bada i underkläderna, förstörs lite smått men med en så öde strand och en kropp som inget hellre vill än att få möta det klara och sensommarkalla vattnet så bestämmer jag mig för att sluta upp med fasonerna och bada top-less. Jag känner mig inte helt bekväm och min fina Emma förstår nog detta och erbjuder sig att göra mig sällskap i mitt top-lessande. Så helt plötsligt så står vi där, helt nakna förutom varsitt par vita (av alla dessa färger!?) trosor som inte gör mycket för att dölja sitt innehåll och börjar vår nedräkning, hand i hand. 3.....2.....1. Det känns varmare än vad det egentligen är och jag trivs. Vi står där, nakna, ber att ingen ska komma ner i skrevan, och skjöljer av sommaren gång på gång. Nu är sommaren borta.

Sen står vi där, i varandras armar och är stolta över att vi inte fick spel då en kille (av alla kön!?) kommer ner och får syn på oss. Vi står där och andas in varandra. Styrka, mod, vilja och kärlek utbyts och när vi går därifrån, motvilligt, är vi ännu ett steg närmare.
Nu får livet ge mig vad de vill.

No comments:

Post a Comment